Med tanke på min morgon och därefter min tunga dag så trodde jag att det eventuellt var så att jag höll på att bli sjuk (alternativt redan var det med tanke på morgonen) men det var inte på grund av mitt eget mående som jag behövde gå tidigare från jobbet idag.
Istället var det dagis som ringde och berättade att dottern hade börjat klaga på att hon frös och sedan satt och hängde vid mellisbordet och klagade på huvudvärk.

Kastade mig iväg från arbetet och när jag kom fram till dagis så låg det en väldigt ynklig liten flicka med hög feber och sov på en madrass i ett mörklagt rum. Fullt påklädd, med extra tröjan på och filt över sig.

Ni kan förstå att jag förbannade vår föredetta pulka som tidigare i veckan valde att gå i bitar. Hade jag dragit barnen till dagis med den i morse så hade det varit en aning enklare att få hem dem också.
Dottern orkade inte gå, förståeligt, så sonen såg sin chans att dra iväg åt alla möjliga håll när morsan nu var upptagen med att bära "storesyrran".
Så jag bar henne en bit, ställde ner, sprang efter honom, bar honom en bit förbi dottern och bad honom gå hem, hämtade sedan dottern och bar henne en bit till innan jag fick sätta ner henne och sätta efter sonen igen.....osv....

2-3 minuters promenad från dagis tog säkert 20 minuter. Stackars lilla gumman som så stoiskt stod där och svajade utan att klaga medans jag fick dagens motion i jakten på sonen!

Resten av eftermiddagen och in på kvällen låg hon i soffan men piggnade till en stund när maken kom hem.
När sonen visade tydliga tecken på trötthet gick jag och lade mig med båda barnen och lilla gumman somnade så fort hon lagt huvudet på kudden.
Då fick jag äntligen ta tempen på henne, 38,9, och då var hon redan svalare än hon varit när jag hämtade dem. Hon vägrade låta mig ta tempen innan och klagade på att det skulle göra ont i öronen....hoppas det bara var något hon sa/trodde....