Efter att ha längtat ett tag efter en viss maträtt som finns i Liljeholmens köpcentrum så tog jag idag med mig barnen dit för att äta det jag suktat efter och låta barnen dela på den jätteportion pannkakor som restaurangen har på barnmenyn.
Hur stor portionen är? Låt oss säga som så att båda barnen åt friskt, blev proppmätta och det var lite kvar på tallriken ändå...

Försökte hitta ett par bikers-tights till mig men det fanns bara i för små storlekar. Antar att "alla" med lår som gnids mot varandra under kjolar i värmen vill ha samma sak.
Vi hittade iallafall ett par söta shorts till sonen och dottern ville ha ett gult nagellack. När hon fick köpa ett billigt sådant så ville sonen också ha ett så han fick självklart välja ett han med som han stolt lämnade fram till kassan när vi skulle betala.

Efter lunch och shopping begav vi oss till Fruktparken som ligger på andra sidan tunnelbanan från köpcentrumet räknat och där for barnen omkring som attan.
Jag tyckte det var lite litet mot vad jag hade förväntat mig men det är ju ändå vad barnen tycker som räknas och de älskade det!




Tills sonen fastnade med sin barfotafot mot kanten när han skulle åka bananruschkanan och for över kanten på något underligt vänster. Jag kastade mig efter honom, över kanan, men hann bara känna hans fot mot handen.

Tack gode gud för den snabba reaktionen hos den förälder som stod på andra sidan och väntade på att hans barn skulle åka!!
Han grabbade tag i sonen och hindrade att han hamnade med huvudet före i backen.
Magen fick sig en rejäl smäll mot kanten så jag var orolig över att sonen skulle ha skadat revbenen men när han väl lugnat ner sig på var han bara lite öm och hade ett långt "streck" över magen.
Mitt hjärta tog dock en evinnerlig tid på sig att komma ner på normalpuls ska jag säga. Händelsen utspelade sig om och om igen framför mina ögon när jag satt där på marken och gosade med sonen.




Sen gick vi och köpte glass och gick hem. Det fick vara nog med äventyr för en dag.









- On the go.