Igår var det föräldramöte på det nya dagiset och maken föreslog att jag efteråt skulle passa på att prata med dotterns ansvarsfröken och den förskoleansvariga om att hon inte trivs på dagis.
Även om vi har ställt barnen i kö för att byta dagis så känns det väldigt viktigt att förskolan gör något för att öka hennes trivsel under tiden hon är kvar.
Det vet man ju hur det är med förskoleköerna....de kan i värsta fall vara längre än de 3 månader som lagen säger att den max får vara.

Nåja, efter föräldramötet pratade jag med de två och de hade inte uppfattat att det var så illa men dotterns ansvarsfröken sa i alla fall att hon märkt att det tog väldigt lång tid för dottern att komma till skott med att klä på sig och sådant när de skulle gå ut på morgonen och att hon lätt blev ledsen.

De ska nu under 2 veckor göra en "punktinsats" för att öka dotterns trivsel genom att de kommer vara inne mer (det brukar de tydligen vara nu när det börjar bli kallare, vinter) och att de ska tänka på att integrera dotterns intressen och kreativitet i den dagliga verksamheten på fler sätt än de gjort förut.
Klippa, klistra, måla, pärlplattor, halsband, lera m.m m.m......
Samt att de skall försöka hjälpa henne in i barngruppen genom att främja att hon umgås med barnen i mindre grupper så att de får en chans att lära känna henne.
Vi kom också överens om att både positiva och negativa saker som händer under dagarna skall rapporteras till oss föräldrar genom samtal eller lappar på hyllan. Så att vi kan prata med dottern om hennes dagar.

Efter de här två veckorna så skall vi prata igenom allt igen och se om det blivit någon skillnad. Men som sagt, vi har ställt dem i kö för byte och det skal nog till rena mirakel om vi inte skall byta sen när vi får möjlighet.
Barnens trivsel är nummer 1 och bara en sådan sak som att dottern faktiskt inte alls verkar vara den typen av barn som vill vara ute hela dagarna gör att vi känner att denna förskolas inriktning är fel för våra barn.

Jag är helt känslomässigt slut efter gårdagen. Först var morgonen ett stort kaos, just för att dottern inte alls vill vara på dagis, och sedan en lång dag med huvudvärk på kursen som jag går på. Sedan föräldramötet och samtalet om dotterns väl och ve.

Ibland samlas allt på samma gång men jag tar djupa andetag och vi kämpar vidare så klart.