Häromnatten vaknade jag av att sonen ropade från sin säng. Det är ju inget direkt ovanligt med det förutom att han nuförtiden alltsomoftast bara kommer och tyst kryper ner hos mig på nätterna, ibland har jag inte ens märkt att han (eller båda barnen) kommit till stora sängen under natten.

Men denna natt lät han annorlunda så istället för att bara ropa som svar "Kom och lägg dig här" så gick jag in till honom.

Där sitter han på knä i sin säng och tittar mot sin systers säng:

Alla är borta! Jag är alldeles ensam!

Jag lyfte upp honom och pratade lugnande med honom och precis innan vi klev in i stora sovrummet så frågade han mig vart hans syster var. Eftersom hon redan låg i den stora sängen så pekade jag på henne och sa " Där ligger hon och sover" varpå han tittade på mig med sina underbara ögon fyllda av ledsamhet och sa:

Men mamma, hon lämnade mig ALLDELES ENSAM!

Jag undrar vad han drömt för dröm egentligen....
Förmodligen drömde han att han blev lämnad eller kom bort och så var hans älskade syster inte där i sängen på andra sidan rummet när han vaknade och tittade dit för att försäkra sig om att hon inte alls lämnat honom... lilla gubben....

Hans älskade "Ninis" låg kvar i stora sängen sedan natten innan och när han får syn på "Ninis" så utbrister han indignerat:

Ninis har också gått hit utan mig!

Behöver jag säga att jag hade svårt att hålla mig för skratt?
Vi somnade sedan tryggt tillsammans. gosepojken och jag.